Uppgivenhet skapar farliga människor!

Mitt lilla socialamedia experiment, att öppet bjuda in de som vill äta surströmming med mig imorgon, har visat sig inte fungera. Jo, jag kommer att få sällskap, ingen av de som kommer, kommer genom mitt upprop på Facebook. Och vad ska man dra för slutsatser av detta?
a) Att jag inte har några riktiga vänner?
b) Att de vänner jag har ska göra något annat?
c) Att de vänner jag har har för långt att åka?
d) Att de vänner jag har inte tycker om surströmming?
e) Att de vänner jag har inte läser sin Facebook särskilt väl?

***

Det är lätt att instämma i vad 108 läkare skriver på Brännpunkt i SvD.

"Vi kräver att statsmakterna omedelbart slutar att skada de långvarigt sjuka genom en omänsklig lag. Utförsäkringarna måste stoppas nu. Skrota förslaget att ta bort vårdpersonalen från den särskilda arbetsförmågebedömningen. Utred snarast om en mänskligare lag, och sätt snarast in nödvändiga resurser för att nå en verklig rehabilitering för dem som drabbats av sjukdom."

Andra som berör den sjuka sjukförsäkringen på ett eller annat sätt.
Sjuka sjukförsäkringen och cynismen i ekokammaren.... av Martin Moberg
Njursjukdom kvasidiagnos enligt Dr. Kjöller från Alliansfritt

Själv funderar jag rätt mycket kring detta med det ökande avståndet mellan eliten och vanliga människor. Något som Johan och Iaktagaren tangerar.

En sak är helt klar att uppgivenheten bland gemeneman blir allt större när det gäller tilltron till att saker går att ändra och förbättra. Och uppgivna människor är farliga människor. Är det inte det vi ser i de kravaller som nu rasar?
SW

Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, politik, Netroots, Jämtlands län, Krokom,

Titta gärna på intressanta bloggar genom NetRoots, S-BUZZ, RödGröna bloggen och Politiometern