Jag har alltid tyckt att media- och journalister haft ett "upp i från och ner" perspektiv. Vilket är en medveten generaliseing - som jag dessutom vet att många journalister inte uppfyller. Mediastrukturen är dock mycket auktoritär och det är pengarna som styr.
Jag
skrev för några veckor sedan:
"Jag har vid varje tillfälle som yppats de senaste åren värjt mig emot och försökt upplysa andra att media inte har någon högre moralisk kompass eller allmännyttigt uppdrag. De har ett enda syfte - att vinstmaximera. Detta sker genom att maximera antalet tittare/läsare/lyssnare."
Detta blev tydligt när jag läste
Sanna Raymans inlägg om bloggosfären. Hon avslutade den allmänna sågningen av bloggare med:
"De sociala medierna går från pratglad ankdamm till brett massmedium. Det har såklart även goda sidor, men det innebär oundvikligen att vi går från det initierade och spretiga till något bredare och plattare."
Peter Andersson har en liknande analys han skriver
"Principen att en människa som kör över en älg inte är en nyhet men det omvända innebär ett "scoop". Överfört till politiska bloggare: ett hundratal enskilda som skriver politiska inlägg ses som en skock ointressanta karaktärer. Först om någon av dom antyder att "Mona Sahlin är dum" eller "mitt statsråd bör avgå" blir det journalistiskt intressant. "Människor som tycker till om saker finns det tillräckligt av", verkar vara den ganska skrämmande demokratisynen."
Hon skriver massa andra saker också:
"... tendens till sänkt kvalitet."
"...enda kriteriet verkar vara att man håller på samma lag i valrörelsen."
".... nätmotsvarighet till klisterlappen ”Ingen reklam tack”."
Nu kommer Sanna Rayman inte att läsa mitt inlägg. Men om hon gör det så vill jag säga två saker:
1) hon behöver inte någon klisterlapp med "ingen reklam tack". Hon behöver helt enkelt inte besöka mig och min postning.
2) om jag nu är så oviktig - varför ägnar du en hel text över att jag inte betyder något, att jag står för sänkt kvalitét o s v
***
NetRoots är ett nätverk. När
Erik Laakso väljer att lämna nätverket så tycker jag det är tråkigt. Även om jag inte delar hans analys och framförallt inte hans slutsats som innebar att lämna nätverket så har stor respekt för Erik och kommer att läsa, följa och länka till honom även fortsättningsvis.
Jag tycker att
Thomas hade en bra postning kring detta.
Johan pekar på det sjävlklara. Etablerade mediaspelare känner sig hotade.
"Ledarredaktionerna och de politiska analytikerna är nu på allvar hotade av bloggarna. Bloggarna interagerar med sina läsare till skillnad från traditionell media samtidigt som varje enskild bloggare väljer själva nivå, läsarkrets och vinkel."
Min gode vän (som visserligen spelar i fel lag)
Raymond Svensson kommenterar Sanna Rayman:
"Har hon "rätt" i sina funderingar är dock inte alls säkert. T.ex. förfäktar Sanna att "det enda kriteriet (beträffandet länkandet, min anm.) verkar vara att man håller på samma lag i valrörelsen". För egen del vill jag att bloggandet ska söka vara ett samtal (inte lätt!) varför jag mer än gärna länkar till personer vars uppfattningar inte alls är detsamma som mina."
Andra som skrivit om detta är:
Mina Moderata karameller har ett bra inlägg om bloggande och sociala medier
Peter Högberg gör viktiga betraktelser kring detta mellan vilka var och en interagerar.
Julia Skott skriver en viktig krönika om sociala medier.
SW
Läs även andra bloggares åsikter om
Stefan Wikén,
Socialdemokraterna,
politik,
sociala medier,
bloggar,
bloggosfären,
val 2010,
valet 2010,
sanna rayman,
netroots,
Titta gärna på
intressanta bloggar genom
NetRoots och
Politiometern
Jag jämför mig (annars är det ingen mening :-) med Håkan Larssons Republikens Röst som då fanns på placering 255 och idag har plats nr 258. 
Håkan har halkat ner tre placeringar och jag har slitit mig upp 19 placeringar
ranking2.jpg)
