Samtalet och debatten är avgörande för ett parti som har rörelseambitioner. Det var poängen i min förra text. Där måste studiecirkeln vara ideal för samtal och interaktion mellan människor. En stor fördel i en studiecirkel, i den lilla gruppen avskärmad från omvärlden, är att där går det att föra fram förslag, diskutera dessa och inte få gehör för dem, utan att hamna som "uppror" i medias rubriker. Där skiljer sig nätet och där skiljer sig den högst påtagliga media världen mot den lilla studiecirkeln.
Det är också därför det känns så pinsamt att ha länkat fel! (Jag länkade Tankar från roten till Jonas Morian | PromeMorian) Och frågan blir om denna risk att göra fel, gör att människor avstår från att ge sig in i att använda nätet, ge sig in i diskussioner och samtal? Eller hur och var ska människor få träna? Bara några funderingar som dök upp.
Johan Sjölander har skrivit ett inlägg med den provocerande frågan s på nätet - kampanjapparat eller jättelik studiecirkel?
Vi ska alltså se nätet och den nya tekniken inte främst som ett sätt för den upplysta ledningen att sprida sitt budskap, utan snarare som en mångfald av verktyg för politisk empowerment, eller politisk egenmakt för att använda ett hemkokt begrepp.
I detta är det lätt att hålla med Johan. Jag skulle vilja drista mig så långt att det sociala i sociala medier faktiskt inte går att dirigera centralt ifrån. Den som haft med mig att göra vet att jag alltid betonat nödvändigheten av den sociala dimensionen i folkrörelser. Något som som inte alltid ses som självklart.
Min uppfattning om folkrörelser i verkliga mening innebär att det både är sociala och verktyg för förbättringar i verkligheten. Därför gillar jag begreppet politisk empowerment. Det knyter också an till den grundläggande idén att syftet med samarbete och folkrörelseorganisering är att frigöra individen. Och understryker individens egen roll och betydelse tillsammans med andra.
Tankar från roten har i ett läsvärt inlägg benat ut skillnaderna i synen på organisering mellan olika partier. Detta har han kopplat till organiseringen på nätet och hans avslutningen instämmer jag fullkomligt med:
Det bra sättet å andra sidan handlar om att knyta samman nätverk av åsikter som både smeker och skaver varandra. Det är en kollektivism som snarare är släkt med Oscar Olssons studiecirkel än med Lenins demokratiska centralism.
Det är nog så att det bra sättet med byggande av nätverk på mer eller mindre lösgrund som spelar en socialroll och är ett verktyg för vardagliga förbättringar är nödvändigt för socialdemokratins framtid om man inte endast ska vara kampanjapparat.
Och därför är det lätt att citera ett annat
blogginlägg av Johan Sjölander
Nej, vad det handlar om är att socialdemokratin och arbetarrörelsen som politiska rörelser måste bli vansinnigt mycket bättre på att på bred front utnyttja de möjligheter till organisering och politiskt arbete som nätet erbjuder.
För att åstadkomma detta så kommer det att krävas många och stora individuella insatser. På samma sätt som dessa individuella insatser vara av stor betydelse i den tidiga och breda organiseringen av arbetarbefolkningen för att forma en arbetaklass. Men det kommer också att behövas ett effektivt kampanjande parti.
En utmaning som heter duga!
***
Den som vill få en kort sammanfattning om upphovsrättsindustrin steg att införa en trojan för att blockera fildelningssajter kan läsa om detta hos Ett Otyg
SW
Läs även andra bloggares intressantaåsikter om folkrörelse, socialdemokrati, studiecirkel, empowerment, egenmakt, socialroll,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar