Jag har tidigare skrivit om att jag tycker det är tröttsamt om det som har skrivits om Håkan Juholts flickvän.
För min del tänkte jag att det var utagerat, men när rubriken på LT:s ledare lyder "Dags att dumpa flickvännen, Juholt?" så blir jag tvungen att läsa.
Och även om jag tycker att resonemanget är ganska balanserat och fokuserar på det faktum att en vuxen människan kan inte ta ansvar för en annan vuxen människas handlingar.
Ledare avslutas dock med frågan om inte Håkan Juholt rent utav ska spola sin flickvän.
Det finns en annan viktig princip och utgångspunkt för vårt rättssystem som för vår hållning till våra med människor. Något som jag tycker alltid glöms bort. I detta fallet så blir det tydligare än någonsin.
Principen är att den som åtalas och i domstol fälls för ett brott är skyldig. Därefter avtjänas det straff som döms ut. Därefter så är saken utagerad och personen har en ny chans i samhället. Det är principen för rättsväsendet.
Jag kan ha förståelse för att enskilda inte alltid delar den uppfattningen. Men jag blir lite störd över att våra medier dubbelbestraffar dömda människor som avtjänat sin skuld till samhället.
I mitt samhälle så vill jag att människor ska ha möjlighet att misslyckas och att komma tillbaka, att göra fel, kunna göra om och rätt och komma tillbaka.
En godgrund att komma tillbaka på är kärleken.
Kan vi nu lämna denna fråga och gå vidare...
... med att bygga Sverige så att det är möjligt att misslyckas, som företagare, bli sjuk, utan jobb, i skolan OCH få en chans till att komma tillbaka och omslutas av samhällsgemenskapen?
SW
Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, politik, Netroots, Jämtlands län, Krokom, Håkan Juholt,
Stefan Wikén, Socialdemokraterna, politik, Netroots, Jämtlands län, Krokom, Håkan Juholt, Titta gärna på intressanta bloggar genom NetRoots, S-BUZZ, RödGröna bloggen och Politiometern
onsdag 30 mars 2011
I mitt Sverige har människor mer än en chans!
Etiketter:
Håkan Juholt,
Jämtlands län,
Krokom,
netroots,
politik,
socialdemokraterna,
Stefan Wikén
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar