fredag 24 september 2010

Vad hände vid de två opinionsfallen?

Valet och dess resultat måste självklart analyseras på både på kort och långsikt.

När det gäller den korta sikten - den gångna mandatperioden så blir grundfrågan
Varför dök Socialdemokratin i opinionen första och andra gången?
Det är viktigt att förstå vad som händer kortsiktigt om vi ska orka göra förändringar för långsiktiga vinster.

Vad jag menar är att bilden på opinionen ovan går att tolka som att samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet har varit tungt. Samtidigt KAN en fortsättning vara nödvändig för att vinna långsiktiga vinster.

Eller är det andra frågor och händelser som speglas i opinionsfallet vid årsskiftet 08/09 och under våren 09? Vad hände i människors vardag och hur speglades verkligheten i media?

Opinionsmätningar är självklart bara mätningar, men i dessa var vi dock upp i 45 procent under nästan ett år. Vi kan konstatera att desto mer konkret politik vi presenterade, desto mer tappad vi i opinionen. Detta tål att fundera över. Över detta måste vi orka dra slutsatser.

Samtidigt så är det inte självklart att de kortsiktiga svaren, svarar på den långsamma försvagningen av svensk socialdemokrati.

Ulf Bjereld beskriver den långsiktiga försvagningen så här:
Men partiets kris ligger djupare än vad dessa förklaringar antyder. Under åren 1932-1988 fick Socialdemokraterna inte vid ett enda val mindre är 40 procent av rösterna. Men i de senaste sex riksdagsvalen (1991-2010) har Socialdemokraterna endast vid ett tillfälle (1994) fått över 40 procent av rösterna. Så partiets nedåtgående trend är inte ny och ingen tillfällighet.
Vänstra Stranden uttrycker sig på ett liknande sätt.
Socialdemokraterna har – precis som på 1970-talet – förlorat möjlighet till regeringsmakt två val i rad. Det är ingen nyhet. Faktum är at socialdemokratin sedan 1960-talet har tappat väljarstöd i vågor: från 68-76, från 82-91 och så nu i två val efter varandra. Partiet tappade alltså både under det radikala 1970-talet och det individualistiska 1980-talet. Men trenden är nedåt: sedan 1991 har partiet då och då varit nere på nivåer under 40 procent, för att i valet 2010 landa på 30 procent. Samtidigt har moderaterna börjat etablera sig på en nivå runt 20 procent för att i detta val landa på ungefär samma andel som socialdemokratin. Vårt partisystem har övergått från ett solsystem till ett bipolärt kraftfält.
Bloggat:
Peter Högbergs odds om regeringen.
Högbergs odds om regeringen. del 2 företagen sågar Centern.
Högbergs odds om regeringen. del 3 försvaret och Afghanistan
Högbergs odds om regeringen. del 4 den sociala sidan är inte så social
Högbergs odds del 5. När jätten åt upp de små både bokstavligt och bildligt
Högbergs odds del 6. Vad händer idag?
Högbergs odds del 7: Får alla vara (m)ed?
Ta ställning för gilla olika - ta ställning mot främlingsfientlighet och rasism! av Martin Moberg

SW

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Titta gärna på intressanta bloggar genom NetRoots, S-BUZZ, RödGröna bloggen och Politiometern

1 kommentar:

Unknown sa...

Kan vara lika intressant att fråga sig varför S kom upp i 45% när valresultatet innan var mycket lägre än det.

Under den perioden så vägrade S presentera någon politik men pratade mycket i vaga termer om förnyelsen de inlett och hur de skulle bli mycket bättre efter den. De kritiserade också allt som Alliansen gjorde oavsett om det egentligen var bra eller dåligt.

Varje väljare som tyckte illa om någon liten grej alliansen gjorde kunde därför drömma sig bort till en framtid när S rådslag och förnyelsearbete ledde fram till en politik som var perfekt för just henne.

Ju mer konkret politik som man var tvungen att presentera desto fler illusioner krossade man. Verkligheten gjorde sig påmind och de rödgrönas verkliga politik är sämre än alliansens verkliga politik.

Mycket av detta var uppenbart redan under förra perioden men de rödgröna svävade för högt på molnen av starkt opinionsstöd för att vilja lyssna.