Låga löner är i grunden ett tecken på för dålig konkurrenskraft

Efter en tidig kväll så vaknar jag med en formulering i huvudet som jag läste hos Scabernestor.

"Låga löner är i grunden ett tecken på för dålig konkurrenskraft"

Scabernestor citerar Olle Wästberg. Idag Generaldirektör och chef för Svenska Institutet men tidigare arbetat bl a som
Chefredaktör för Expressen, Statssekreterare i finansdepartementet (under den borgerliga regeringen 1991-93) mm.

Det är alltså inte vem som helst som säger detta. För att inte anklagas att rycka uttalandet ur sitt sammanhang, så citerar jag hela stycket, som är ur Olle Wästbergs nyhetsbrev:

Svenskarna borde ha högre löner
För en tid sedan var jag på det nya KostaBoda Art Hotel (värt ett besök!)och talade hos Sydsvenska handelskammaren om hur företag kan dra nytta av det svenska varumärket.

Ett av de närvarande företagen berättade hur hans företag nu tagit hem jobb från Danmark. De svenska lönerna och andra kostnader var lägre än de danska.

I Dagens industri säger tillväxtföretagaren Peter Lindgren: ”Sverige är ett lågkostnadsland. Idag är trenden att flytta produktion från östländerna och Kina till Sverige”.

En del av detta speglar produktivitet och att ett väl fungerande samhälle blir billigare. Men mest att svenska relativlöner har sjunkit. Det är inte lika bra som det verkar. Tvärtom. Sveriges framtid ligger förhoppningsvis inte i att bli ett låglöneland, utan ett land där de arbetande har internationellt sett höga löner tack vare kompetens, stort kapital- och kunskapsinnehåll i produkterna. Låga löner är i grunden ett tecken på för dålig konkurrenskraft.

Regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen och den nu pågående sjukförsäkringen syftar ytterst till att sänka lönenivåerna genom att tvinga fram en ett ökat utbud på arbetsmarknaden.

Regeringen bedriver därför en sk utbudspolitik för arbetsmarknaden. Något som i sig går att kritisera vilket t ex TCOs chefsekonom i förra månadsanalysen gör och den finns också rapporterad här Johan Westerholm konstaterade redan i september att denna politik inte kommer att fungera den här gången heller.

Jag tror inte ens att de största regeringspropagandisterna kan säga emot TCOs påstående att det inte är en utbudskris utan en efterfråge kris på arbetsmarknaden. Det är bara att läsa den senaste arbetskraftsundersökningen och som Alliansfritt beskrivit som regeringens arbetslöshetslinje. Men det gör regeringens politik ännu mindre förståelig om inte insikten finns kring det övergripande målet.

Det är också i detta sammanhang som debatten om sjukförsäkringen ska sättas in. där deutförsäkrade riskerar bli bidragsberoende och som Ingvar Persson för någon dag sedan skrev om på Aftonbladets ledarplats:

…..Det som händer med sjukförsäkringen är inget misstag, det är själva kärnan i regeringens arbetsmarknadspolitik. Detta är jobbpolitiken, och trots några försiktiga reträtter ligger den politiska kursen fast.

Jag tycker dessutom att Christina Husmark Persson och Sven Ove Littorin bekräftar allt detta i sin artikel i SvD "Syftet är inte att straffa sjuka". Och även om syftet inte är att straffa sjuka så blir följden detta när syftet är att sänka lönenivåerna.

Regeringens politik handlar inte om omtanke om de sjuka eller att vara moraliskt riktig. Regeringspolitiken att gå från bidrag till bidrag syftar inte till något annat än att sänka lönenivåerna vilket blir följden när regeringen tvingar fram ett ökat utbud på arbetsmarknaden.

... men detta lär väl borgerligheten förneka men planen är redan offentlig.

SW

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, jobbbävning, jobbpolitik, jobb, borgerlig, allians, politik, sjukförsäkring, bidrag, lön,

Varför tycker borgerligheten illa om Jämtland?

Peter Andersson idag ställer sig frågande till vad Claes Arvidsson på Svenska dagbladet har skrivit. Ett utmärkt inlägg som tydligt förklarar den socialdemokratiska jobbpolitiken.

Det som dock gör att jag reagerar är att Jämtland nämns. Och jag läser alltså omgående inlägget Det räcker inte med fler apotek för att lindra effekterna av Sahlins jobbpolitik.

Då känner jag hur ilskan växer. Av två skäl. Det första är att borgerligheten mycket tydligt ställer landsända mot landsända. Och för det andra så blir påståendet helt befängt i förhållande till den nuvarande regeringens politik - i Jämtland.

Den nuvarande regeringen fattar aktiva beslut att flytta jobb från Jämtland till Stockholm ex nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, förändrat Glesbygdsverket, tagit bort delar av Nutek och gjort förändringar när det gäller ITPS, det vill säga tagit bort arbetstillfällen från Östersund i Jämtlands län. Statens institut för kommunikationsanalys kommer att mer än halvera sin verksamhet i Östersund. Flyttarlänsrätten från länet och länsstyrelsens sociala tillsyn försvinner.

Satsningarna på forskning och utveckling går inte till Mittuniversitetet.

Kriminalvården har förberett sig i 2,5 år och lagt ner både pengar och engagemang för att bygga ett fängelse i Östersund. När det var tid för regeringen att fatta beslut - då var pengarna slut. De hade gott till skattesänkningar för de som tjänar mest.

Den nuvarande regeringen för en omvänd regionalpolitik.

Frågan som ställdes i en riksdagsdebatt i oktober gäller fortfarande" Den går också att ställa till SvD:
Varför arbetar man aktivt mot Jämtlands län?

Läs också:
Centern avvecklar Jämtlands län - jobb för jobb!
Centern sviker Jämtlands län!
Lobbande och högerpolitik inte bra för Centern!

SW

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, Jämtland, regionalpolitik, jobbbävning, jobbpolitik, jobb, borgerlig, allians, politik,

Företagsklimatet sämre än 2006

När jag i valrörelsen 2006 var ute och besökte företag i Jämtlands län så kändes det mycket bra. Företagen gick på högvarv. Problemet för flera företag var då att få tag på personal med rätt kompetens. Idag är det en helt annan verklighet som jag möter. Idag är många företagare som inte kan behålla alla medarbetare oroliga för hur de ska få tag på personer med rätt kompetens när orderingången börjar öka igen.

De småföretagen utgör ryggraden för framtidstro och utveckling i ett län som Jämtlands län. Därför är de höga talen av konkurser oroväckande och tecken på att det inte står så bra till med företagsklimatet. Fram till och med juli i år så hade 47 procent fler företag vårt land gått i konkurs än vid samma tid året innan.

Vi socialdemokrater har kritiserat regeringen för höjningen av arbetsgivaravgifter för småföretagare. Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna på 5 procent för småföretagen avskaffade den borgerliga regeringen. I årets budget gör regeringen en liten återställare för enmansföretagen. Däremot är det fortfarande ca 30 000 kr högre arbetsgivaravgifter för småföretag med 2-3 anställda idag än det var 2006.

Dessutom så är stödet för företag som vill ge sig ut på exportmarkanden nästan 100 miljoner lägre än det var 2006. I Jämtlands län så är det allt för få företag som arbetar på den internationella marknaden.

Avvecklingen av de strategiska branschprogram för svenska nyckelbranscher är olycklig eftersom dessa behövs om Sverige ska kunna behålla sin tätplats i den globala konkurrensen.

Det som småföretagare har tagit upp mest med mig de senaste månaderna är den sk ”fakturamodellen”. Systemet som används både vid ROT-avdrag (reparation, ombyggnad, tillbyggnad) och för hushållsnära tjänster. Den statliga subventionen ska administreras av det lilla företaget som ska få ut pengarna i efterhand av skatteverket. I detta ligger flera problem som både ökad administration och risk för det lilla företaget.

Dessutom så har regeringen misslyckats med att ge industrin långsiktiga besked om energipolitiken genom en blocköverskridande energiöverenskommelse och det forskning och utveckling inom till exempel miljö- och energiteknik för små- och medelstora företag inte fått tillräckliga resurser.

Tillsist så har regeringen också försuttit chansen att i krisbekämpningen att göra en grön omställning med de nya jobb som det skulle medföra.

Det är därför inte så konstigt att Företagarnas senaste mätning visar att förtroendet för regeringens näringspolitik minskar.


SW

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om borgerlig politik, företagsklimat, socialdemokraterna, Stefan Wikén, alliansen, jobbbävning