"Det saknas inte resurser för välfärden i Sverige. Istället handlar det om hur de används och fördelas. Vi kan aldrig acceptera att plånboken får styra istället för behoven,"skriver oppositionens EMIL BROBERG (V), GUNVOR G ERICSON (MP) och YLVA JOHANSSON (S) på SvD Brännpunkt idag.
"Privata försäkringar och gräddfiler hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden. Det är vare sig effektivt eller rättvist. Med marginell egen privat insats kan man ta skattemedel i anspråk som annars skulle gå till dem som har störst och mest akut behov, vilket ökar klyftorna mellan människor. Det blir plånboken, inte behoven som avgör vilken vård man får."En bra artikel som sätter fingret på den ideologiska attack som högern och dess medlöpare bedriver mot välfärden i allmänhet och sjukvården i synnerhet. Martin skriver också om artikeln under rubriken Jämlikvård efter behov och inte efter plånbokens tjocklek.. Peter Andersson har också skrivit ett bra inlägg om Jämlik vård - verklig jämlik vård. Ulrika konstaterar också att skattesänkningar inte ger bättre vård. S-Buzz har också skrivit om artikeln.
Hittade en ny bloggare som jag tidigare aldrig har läst - Erica. Hon har ett läsvärt inlägg om artikeln.
Alexandra har en bra postning om Jämlik vård som tar sin utgångspunkt från ett seminarium om hälsoval i Stockholm. Hon reflekterar bl a över detta med okynnes sjuka och om vad behov är.
Då hamnar jag i min gode vän Raymonds resonemang kring artikeln. Han menar att alla är överens om att vård ska ges efter behov, frågan är om vem som ska bestämma det - politiken eller den enskilde. Det andra retoriska greppet han tar är att ifrågasätt hur vi vill klara finansiering.
Det sist nämnda först. Det enkla retoriska svaret är självklart att vi vill inte göra som den sittande regeringen att sänka skatten - mest för de med de högsta inkomsterna. Det ger ingen finansiering till vården.
När det gäller behovs frågan så vet Raymond självklart att uttrycker man sig som han gör så är det inte en behovsstyrd vård som åsyftas, utan en efterfrågestyrd. Efterfråga och behov - åtminstone inte i medicinskt hänseende - är inte samma sak. Exempelvis finns det idag en efterfråga om bröstförstoringar, men jag förutsätter att vi är överens om att detta inte är ett medicinskt behov i de flesta falla. Detta går att överföra ner på varje enskild åtgärd inom vården.
Vad jag vet om hälso- och sjukvård är att de medicinska behovsbedömningarna görs idag av de inom vården som är mest lämpad för det: läkare, sköterskor och annan vårdpersonal. Men om den enskilde själv bestämmer vilka prover som ska tas, vilka åtgärder som ska göras, så kommer detta att kosta rejält. Då måste Raymond och hans borgerliga vänner svara på hur DE ska finansiera detta?
Det finns bara en lösning om man ska göra som Raymond och andra som har de ideologiska lösningarna för ögonen - det är att överföra finansieringen från det gemensamma till den enskilde. Då reglerar nämligen efterfrågan sig efter förmågan att betala. ... men det är som jag tolkar det.
Ett annat uttalande som nådde mig idag var socialminister Göran Hägglunds märkliga uttalande att vi konsumerar för lite läkemedel. Något han säger till SR vilket förvånar experter som snarare varnar för överkonsumtionens konsekvenser. Katarina undrar om han vet vad han säger.
Det intressanta är dock vad det säger om den borgerliga hälso- och sjukvårdspolitiken, läkemedelspolitiken och folkhälsopolitiken - de ser det bara som en marknad. Den utgår definitivt inte från behov och utgår från någon vetenskaplig grund.
Tvärtom handlar det om 500 miljarder kronor och därmed stora vinster för företag som blir allt större och ingenting annat.
SW
Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, politik, val, val 2010, RödGröna, välfärd, vård, hälso-och sjukvård,
Titta gärna på intressanta bloggar genom NetRoots, S-BUZZ, RödGröna bloggen och Politiometern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar