201, 85, 12, 30, 90 - siffror av verkligheten

Siffror övertygar ingen. Siffror är abstrakta. Siffror är politiskt osexiga, d v s inte särskilt bra att använda.

Jag kan dock inte komma förbi sifferkombinationen 201, 85, 12, 30, 90, därför att de beskriver så väl högerregeringens förda politik, var vi är idag och vart vi är på väg och konsekvenserna inte minst för de unga.

201 miljarder är statens underskott just nu. Någon kan väl tycka att det är väl inget konstigt när vi befinner oss i en djup världsomspännande ekonomisk kris. Nej, förvisso så kan det vara ett korrekt påpekande.

Problemet är när vi kopplar underskottet till den andra siffran 85 miljarder. Det är vad den borgerliga regeringen har sänkt skatten med hittills. Det betyder två saker. För det första så lånar vi just nu för att betala de skattesänkningar som den borgerliga regeringen genomfört. För det andra att den borgerliga regeringen inte har på ett tillräckligt kraftfullt sätt försökt att parera den ekonomiska krisen. För det tredje går det att ställa sig frågan vem som kommer att få betala notan i slutändan?

Det värst är att i budget kommer den borgerliga regeringen att föreslå ytterligare skattesänkningar. Är det ansvarsfullt det?

Följden blir den tredje siffran 12 procent som idag de flesta bedömmer att arbetslösheten ska landa på nästa år - även om den borgerliga regeringen nu börjar satsa någon krona extra. En 12 procentig arbetslöshet i ett läge där arbetslöshetsförsäkringen är nedmonterad till en mycket lågnivå så inser de flesta vad följden blir: Personliga tragedier och ökade kostnader i försörjningsstöd för kommunerna.

I Jämtlandslän innebär det att företag nu gör av med människor som har kompetens som kommer att behövs när konjunkturen vänder. Den borgerliga politiken innebär att det inte finns några möjligheter till ex arbetsmarknadsutbildning för att stå redo när konjunkturen. Och när det vänder innebär det att företagen står utan den kompetenta personal det skulle behöva. Sammantaget så är det landsbygden - glesbygden som får ta stryk när vi har en regering som på allvar tror att marknadskrafterna sköter löser regional- och landbygdspolitiken.

Siffran 30 är kanske den sorgerligaste. Den står för hur många procent ungdomar som var utan jobb i maj i år. Det finns ingenting så demoraliserande för självförtroende, självkänsla och framtidstro som att gå utan jobb. För en ung människar är det likadant, men tiofallt värre därför att det inte går att luta sig på surt förvärvad livserfarenhet. All erfarenhet, all forskning - tja till och med det där sunda förnuftet säger att desto fortare man får ett jobb eller en vettig sysselsättning desto bättre.

90 står för hur många dagar en ung människa måste vänta innan någon insats och stöd går att förvänta från arbetsförmedlingen. Det är faktiskt fullständigt omvänt från att insatser ska göras inom de första 100 dagarna... 90 dagar det är tre månader innan arbetsförmedlingen får göra något. Tre månader är en evighet för den som är ung och vill ut i livet.

Vi la fram ett program för ungdomar i våras. Det var många åtgärder för att unga skulle få utbildning, jobb och praktik. Insatser för att unga får vara en del av samhället och inte hamna utanför.

Ytterst ut behövs det en politik och regering som förstår sambanden mellan jobb och välfärd. En politik som rustar arbetslösa för framtiden och ger rimliga livsvillkor. En politik som ger trygghet i alla nödvändiga förändringar och som därmed gör att människor törs satsa på nya saker. En politik för att minska klyftorna, skillnaderna mellan människor. Där det är en självklarhet att insatser ska göras så tidigt som möjligt oavsett om det handlar om vård eller om att ge ungdomar sysselsättning, utbildning eller praktik.

Det förutsätter självklart att jobben och välfärden går före ofinansierade skattesänkningar.

Någon måste betala notan för den borgerliga regeringens misslyckanden. Gissa vem det kommer att vara?

SW

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om budgetunderskott, jobb, välfärd, skattesänkningar, arbetslöshet, ungdomar