Viktor Svedberg ställer en retoriska frågan: Fattigvårdslagstiftningen från 1871 var väl inte så dum?. Eftersom hela idén i boken är att fattigdom är vägen till framgång. Boken handlar inte om principer utan lejoparten av boken handlar om enskilda individer. Detta samtidigt som politikens konsekvens nu blir tydlig till och med för SvD och DN.
Jag undrar varför skriver någon på fullt allvar en bok som enbart sparkar nedåt, sparkar på människor i utsatta situtioner. Självklart handlar det om de bakomliggande värderingarna.
Två citat ur boken:
”Socialbidraget måste ner till det mest elementära som en konsekvens av att värderingarna har förändrats, det måste bli avskräckande lågt.” (sid. 45 i boken)
”Staten garanterar ett socialbidrag på miniminivå […]. Ingen ska behöva lida nöd, svälta och frysa, men mycket mer än så blir det inte.” (sid. 79 i boken)
Till detta går att påminna om när Helena Riviérs och Gunnar Axén offentligt ger sig på enskilda personer. Kom också ihåg när Gunnar Axén ledde vågen för försämringarna i sjukförsäkringen.
Tillsist går det också att påminna när de borgerliga riksdagsledamöterna applåderade försämringarna i sjukförsäkringen.
Är det här några "enskilda" moderaters åsikter? Johan Westerholm påminner om vad Fredrik Reinfeldt sa på arbetsstämman 2009 för att lugna Helena Riviéra och hennes gelikar:
”Det är inte en fråga om riktning för moderaterna, den ligger fast. Det är mer en fråga om tid”.
Det inlägg i gårdagens debatt som jag sovit på under natten är från Lars-Ericks blogg - en liberal rebell. Inlägget försöker tona ner kritiken mot boken, även om vad jag förstår, inlägget tar - försiktigt avstånd från boken - genom att säga att den är underhållande. I övrigt är inlägget å ena sidan en kritik mot en polariserad partidebatt och en kritik mot otydligheten mellan partierna.
Varför har jag då sovit på detta inlägg? Jo, de hänger ihop med min postning igår om den "oberoende liberala" tidningen Bohuslänningen som vägrar ta in en insändare med politiska argument.
Den slutsats, som legat och gnagt om och om igen, är följande. Den mycket hårdhänta och militanta politik och förskjutning i attityd som nu genomförs skulle aldrig gå att genomföra om inte de liberala - socialaliberala förespråkarna varit så undfallen mot högeridéerna. Oavsett om de nu är insändarredaktörer, bloggare eller riksdagsledamöter.
”Socialliberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i skyddet av en stark socialdemokrati”sa Tage Erlander
För övrigt så är det mycket som talar för att valrörelsen blir smutsig. Eller som Johan Westerholm skrev:
All time low, Schlinge. All time low.
Läs bokrecensionen!
SW
Läs även andra bloggares intressantaåsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, sjukförsäkring, sjukförsäkringen, höger, borgerlig, klassklyftor, socialliberal, moderaterna,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar