I artikeln sägs att han Twittrat 81 riksdagsledamöter.
Det är först när jag läser Att svara snabbt på Twitter... av Eva-Lena som jag inser att jag kanske är en av de "kontrollerade".
Och när jag går igenom min Twitter så är jag det. Nu sitter jag inte i riksdagen. Jag har däremot hoppat in som ersättare några gånger (fem för att vara exakt).
Jag gör därför samma reflektion som Helen gör det är slarvigt.
Nu är jag långt ifrån särskilt snabb att svara på inkommande Twittermeddelanden. En orsak till det är att jag inte Twittrar med telefon och jag sitter inte alltid vid datorn. Så i det avseendet tar jag åt mig av kritiken.
Däremot i fallet @Max_Emil så besökte jag hans profil och funderade över vad detta är för någon. Profilen vad gäller följare och följda stod på 4 respektive 8. Alla meddelanden var frågor kors och tvärs. Jag insåg dock inte att frågorna var ställda till riksdagsledamöter. Det fanns heller ingen annan identifikation eller webbhänvisning. För mig som stött på många märkligheter på nätet bestämde mig helt enkelt att avstå att svara denna mystiska @Max_Emil.
... men däremot grundkritiken att utveckla och bli bättre i kommunikationen tar jag åt mig.
Läs också gärna Peter Andersson: Om det högst tveksamma att nita politiker för slarv med sociala medier... och det går självklart att fundera över hur mycket får man luras och fejka på nätet
Vill dock avsluta med vad Eva-Lena skrev i sitt inlägg
Är man inte intresserad av att kommunicera på det här sättet, genom sociala medier som Twitter och Facebook, så är min rekommendation att avstå. Det finns ingen lag på att politiskt förtroendevalda måste göra det och väldigt många av de riksdagsledamöter/kommunpolitiker/landstingspolitiker jag känner har andra sätt att AFK samtala med människor. Det fungerar det också.
SW
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stefan Wikén, Socialdemokraterna, sociala medeier, Twitter, politik, medier, media
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar