Idag åkte jag dock till landstingsfullmäktiges sammanträde nervösare än vad jag någon gång tidigare har varit.
Egentligen fanns det ingen orsak till detta. Egentligen...
Det är nämligen så att en gång om år genomförs landstingsfullmäktige parallellt med ungdomstinget. Inledningen på dessa sker gemensamt, där ordförande för ungdomstinget får spela en framträdande roll.
Min dotter var nämligen utsedd att vara ungdomstingets ordförande.
Jag vet... precis som alla påpekat. Jag har ingen anledning att oroa mig. Min dotters förmåga känner jag väl till. Det har aldrig föresvävat mig annat än att hon fixar detta.
... men likförbaskat så blir jag nervös inför öppnandet.
Och stolt och rörd av hennes tal.
Det är bara att konstatera. Ibland är jag inte mer än pappa.
SW
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stefan Wikén, personligt, föräldraskap
4 kommentarer:
Så det är inte bara i Grekland som sossenepotism är vanligt förekommande . Man lär sig något varje dag...
Du påstår därmed att min dotter fått detta uppdrag p g a mig. Det var det mest oförskämda som jag någon gång sett någon hoppa på min dotter. Hennes kompetens och förmåga står alldeles för sig själv.
Men att kränka unga tjejer och ungdomar i sitt engagemang, verkar uppenbarligen vara naturligt för annonyma krafter på nätet.
Så klart att du skall vara stolt, Stefan. Absolut!
Däremot skall du, Mikael Ollon, skämmas. En av de värre kommentarerna jag har läst här på S-bloggar - och då har jag läst många bedrövliga sådana. Att hoppa på en ung människa, som du inte känner, nedvärdera hennes kompetens och beskylla henne och hennes far för nepotism (svågerpolitik). Det var lågt, riktigt lågt!
/Eva
Tack Eva.
Skicka en kommentar